Meny

Elisabeths Blogg

Stilla och lugnt

Det stora lugnet har infunnit sig. I alla fall om man jämför med hur det var i butiken för några veckor sedan. Julhandeln var lika rushig som den brukar vara. Och lika rolig. Vi sålde nästan slut på det mesta, så inventeringen efter nyår, då man räknar ihop allt som man har på lager, gick alldeles ovanligt fort och smärtfritt. Det fanns liksom inte så mycket att räkna …

Men nu är det nytt år nya möjligheter. Och även om det är mer än lugnt i själva butiken, är det mycket annat som ska göras. Jag har till exempel börjat med bokslutet. Det är ganska mycket jobb och det mesta gör jag själv, men som tur är behöver det inte vara klart ännu på ett tag.

Så har vi fått våra vågar krönta för ännu en period. Det är något som alla butiker och andra som säljer varor efter vikt till konsument måste göra. Kontrollen utförs av ett oberoende, ackrediterat företag. Med hjälp av olika vikter kontrolleras att vågen väger rätt och i övrigt uppför sig som den ska. Om vågen får godkänt, förses den med klistermärken så att alla kan se att den väger rätt. Bra att ha koll på. För våra vågar gick det bra den här gången också.

Sakta men säkert börjar våra tomma hyllor fyllas igen, och om några dagar åker jag på Formex. Även om det egentligen är en mässa för design, brukar det finnas en ganska stor avdelning med ätbara produkter. Hoppas att jag hittar något kul som jag kan ta med till butiken!

Krönt

Krönt våg

Tio år bakom disken

Idag är det tio år sedan. Ja, sedan jag öppnade dörrarna för första gången till min ostbutik. Tiden går så fort! Men jag minns det som igår.

Alla (nästan) skakade på huvudet när jag sa att jag ville öppna en ostbutik i Enköping. Familjen suckade lite. Men de är ju vana vid mig, så de var inte helt förvånade. Men undrade lite stillsamt om det verkligen var välbetänkt att säga upp ett välbetalt, fast jobb för att satsa på en dröm.

De flesta tyckte att det var helt galet. Verkligen alltså! Och här i Enköping skulle det inte alls fungera. Här var folk så konservativa, ville inte veta av några nymodigheter och ville absolut inte köpa några godare ostar än de som fanns i vanliga affären. Men ibland är jag verkligen istadig och dessutom döv på båda öronen, så jag lyssnade inte.

Förberedelserna var många. Inte bara att bygga om en frisersalong till ostbutik, utan också att inreda med kyldiskar, hyllor och bänkar. Få godkänt som livsmedelslokal av kommunen, hitta leverantörer som jag trodde på som hade den kvalitet som jag ville ha. Och så att lära mig kassan och BABS-apparaten, något jag aldrig hade jobbat med förut.

Men så blev det klart. Den 15 september 2005 öppnade jag dörrarna till min första pytte-lilla ostbutik på Kungsgatan.

Och kunderna kom. Första julen minns jag speciellt. Julhandel vet man ju att det är mycket folk. Men hur mycket jobb det är bakom disken i julhandeln, hade jag ingen aning om! Osten, och allt annat också, tog slut hela tiden. Min pappa fick köra till ostproducenterna i arla morgonstund för att hämta mer (vi kunde inte vänta på att de ordinarie transporterna kom till vår lilla stad.) Maken fick köpa kexchoklad och läsk att mata oss med så att vi inte skulle svimma. Julmaten fick handlas på julaftons morgon i närbelägen stormarknad (det som de hade kvar). Men så kul vi hade!

Nu har jag väl lärt mig att planera jularna lite bättre. Även om vi fortfarande inte har tid att ordna med julgran och sover gott till Kalle Anka, är julhandeln en jätterolig tid. Och det är alla andra dagar i ostbutiken också. Inte minst för alla härliga människor jag möter varje dag, både de som kommer från Enköping och de som är hitresta från andra städer.

Nu har jag mycket stora förväntningar på Centrumsamverkan och Enköpings Kommun, så att vi tillsammans kan bygga den handelsplats som Enköping skulle kunna vara.

Det ska bli mycket spännande att se vad som händer de nästa tio åren!

 

Smakfull mässa

Så var julen över för den här gången. En jätterolig tid. Dagarna före jul hade vi nästan 1000 kunder i butiken. På två dagar. Ganska fantastiskt faktiskt. Inte så konstigt att det blev lite tomt på hyllorna då. Men det gick ju snabbt att inventera det som var kvar och det var ju bra.

Så nu är det bara att fylla på.

Ett strålande tillfälle att hitta lite nytt och roligt är att gå på mässor. Och just nu pågår FORMEX i Stockholm. En jättestor tillställning som fyller alla Älvsjömässans hallar. Som tur är behöver jag bara gå på avdelningen TASTY men det tar en hel dag bara det. Det är verkligen jättekul att se alla nya produkter och inte minst att träffa alla trevliga och entusiastiska leverantörer som brinner för det de erbjuder.  Några har jag handlat av under alla de tio år som jag haft min butik och de har blivit mer som vänner.

Eftersom det ju är ätbara saker som jag tittar på, ingår provsmakning. Jag vill ju ha det godaste, och då finns inget annat sätt. Tjugo-trettio sorters fudge, snacks, kex, knäcke, marmelader och säkert minst femtio olika sorters choklad och praliner. Nej, jag påstår inte alls att det är synd om mig på något sätt. Men mätt blir man.

Mycket kul hittade jag, så det var verkligen värt besväret. Och en del saker var godare än andra. Även om jag fick med en hel liten påse hem, visade det sig helt omöjligt att spara minsta lilla smakbit till de andra. Tyvärr. Så det är bara att beställa dubbel leverans så att det kanske räcker till några fler. Och kanske några att sälja några i butiken också. Det vore ju bra.

Jag älskar verkligen mitt jobb!

Fudge

 

Med fingret i luften

Ja, det är ju bara november. Och ganska många veckor kvar till jul. Men om det ska finnas något att handla i butiken då, krävs en rejäl planering redan nu. Ja ”nu” förresten; flera av våra leverantörer kräver att vi ska planera och beställa redan i början av oktober för att vi ska vara säkra på att få det vi vill ha. Så det är bara att hålla upp fingret i luften och gissa så gott man kan.

Lite koll börjar jag väl få, det här är vår tionde jul, men enkelt är det inte!

Vi har t ex nästan alltid fått slut på Brie. Så förra julen satte jag i system att alltid beställa dubbelt så mycket Brie som jag trodde att det skulle gå åt. Och tänk, det året räckte brieosten precis! Så det blir nog till att göra något liknande i år.

Det är inte heller bara att vi måste beställa i god tid, flera av våra leverantörer är små och vill inte hålla alla ostar i lager, så då skickar man ut dem till oss så fort det bara går. Idag kom till exempel närmare 200 kg cheddar. En bråkdel av all cheddar som går åt, men det innebar att vi måste sätta igång våra specialkylar. Ja, vi har faktiskt en stor kyl och ett helt litet kylrum som vi bara använder på julen. Men oj så skönt att ha dem nu!

Julvarorna rullar in. Imorgon kommer julchokladen, en massa kex och marmelader, och ännu mera julte. Och det är bara början… Våra lager börjar redan bågna av alla godsaker. Men lite härligt och mycket lustfyllt är det!

Förresten fick vi just en propå från en av våra leverantörer som efterfrågar vad vi önskar beställa från dem till påsken. Man vill helst ha vår beställning i mitten av december…

Lust och visioner

Min arbetsplats ligger alldeles bredvid Stora Gropen vid torget. Där låg det en gång ett Stadshotell. Men de senaste åren har det där istället funnits en grus- och slypark; Stattsparken. Vi enköpingsbor har inte haft tillträde till denna vår nyaste park, men vi har i alla fall kunnat titta på den genom staketet. I alla fall tills man satte upp blå plastskydd för att skymma sikten.

Stattsparken

Men nu har det äntligen börjat hända saker, och ett nytt stadskvarter har börjat planeras. Beslut är fattat att åtminstone en del av kvarteret tillåts vara högre än det varit tidigare. Nåja, inte någon skyskrapa förstås, men i alla fall hela åtta våningar. Det borde finnas möjligheter att bygga något riktigt spännande här! Varför inte en restaurang med ”skybar” på toppen? Kanske med en ”fickpark” utanför? Och affärer i två plan längst ner. Övre butiksplanet skulle kunna vara en liten galleria och varför inte en saluhall på det nedre? Och ändå skulle det finnas plats för flera våningar med populära bostäder.(För vem kan inte tänka sig att både kunna gå och handla och gå ut och äta bara genom att ta hissen?)

Men: Var är lusten? Var är visionerna? För det förslag som kom fram var bara en helt vanlig huslåda. Lika inspirerande som vilken betongbunker som helst. Som tur är har förslaget dragits tillbaka. Enligt uppgift för att butiksytan var alltför liten. Gott så.

Men låt det inte stanna där. Ge oss ett hus som inspirerar både enköpingsbor och turister. Som smyckar vår stad och som vi kan vara stolta över! Ta fram visionerna och lusten!

 

För den goda smakens skull

”Brukar ni handla närproducerad mat?” frågar en av våra lokaltidningar idag på Facebook. Och det är klart att jag gör. Ägg, mjöl, grönsaker, kött.. Jag älskar att gå in i en av de obemannade minibutikerna på gårdarna, välja vad jag vill ha, skriva upp det jag tagit på en lista och så lägga pengarna i en burk. Kanske plocka växelpengar ur samma burk. Det är så härligt att det fungerar, det är så enkelt. Och så vet jag precis varifrån det jag köper kommer. Och så är det ju godare. Småskaligt producerat av någon som brinner för att göra just sin produkt perfekt.

Av samma anledning väljer jag gärna småskaligt producerade produkter att sälja i butiken. Närproducerat, självklart! Här finns mycket att välja på; ostar, marmelad, saft, bröd och honung. Och jag gillar verkligen att kunna träffa och prata med den eldsjäl som har skapat produkten.

Det är småskaligheten som gör att det blir så bra, och den finns också på andra håll. Underbara ostar där producenten själv vallar sina får i de franska bergen, marmelader som kokats och rörts om för hand, choklad som jag verkligen vet har odlats och skördats på ett juste sätt. Det känns på smaken! Och blir det lite dyrare, så får det väl bli det.

I kväll ska jag baka västerbottenpaj. Med äkta Västerbottenost förstås. Den produceras i norrländska Burträsk och bara där. Kanske inte riktigt småskaligt längre även om mycket fortfarande görs för hand. Och med hjärta, kvalitet och enligt samma recept sedan 1872. Då blir det bra!

Vill du själv baka min västerbottenpaj? Världens enklaste! Här kommer receptet:

Elisabeths Västerbottenpaj

3 dl vetemjöl
150 g smör
2 msk kallt vatten
3 ägg
3 dl mjölk
3 dl riven Västerbottenost
Svartpeppar

Finfördela smöret i vetemjölet, gärna med hjälp av matberedare så att inte smöret blir för varmt. Tillsätt vattnet och arbeta ihop till en deg. Låt degen vila i kylskåp ca en timme.
Kavla ut degen och klä en pajform (ca 25 cm i diameter). Förgrädda pajskalet  i 200 °C i 15 minuter.
Vispa ihop ägg och mjölk. Fördela osten i pajskalet och häll äggmjölken över. Krydda med nymalen svartpeppar (salt behövs inte eftersom osten är salt).
Grädda pajen i 200 °C tills den fått färg, ca 35 minuter.

Tolv är ganska mycket…

… det var faktiskt det mesta jag kunde tänka mig när jag var liten (eftersom jag inte kunde räkna längre). ”Mamma, mamma, det var TOLV bilar i stan!” Och i år har jag och Mario varit gifta i tolv år. Åren har gått så fort! Precis som den gör när man har roligt. Så nu ser jag fram emot nästa tolv år. Men det gäller förstås att ta vara på varje dag. Och inte minst att göra roliga saker när man har chansen.

I år gick semesterresan till Champagne. Ett av våra favoritresmål som verkligen kan rekommenderas. I alla fall om man gillar god mat. Och så gott bubbel förstås! Det blev besök hos flera champagnehus, bl a vår favorit Charles Ellner i Epernay. Här blir man alltid väl mottagen och bjuden på ett glas av deras goda champagne. Och gissa vad; det är faktiskt en champagne från Charles Ellner som finns i vår goda Champagnecheddar, nämligen Cuvée de Pompadour. Den finns på Systembolaget också ifall man nu inte har tid att åka ända till Epernay. Men, som sagt, de är väl värda ett besök.

Champagne är ett äkta hantverk och mycket av arbetet från druva till färdig champagne görs manuellt. Druvorna som ska bli champagne; chardonnay, pinot noir och pinot meunier, plockas för hand. Sedan pressas de försiktigt och får först jäsa i kar och sedan på flaska. I flaskan lagras sedan vinerna (ja, det är faktiskt ett ”stilla vin” nu) oftast i flera år. För att det ska bli bubbel, tillsätter man, efter denna första lagring, mer jäst som gör att vinet jäser en andra gång. Och nu sker miraklet; de små glada bubblorna bildas och gör det stilla vinet till härlig, bubblande champagne!

På bilden visas champagneflaskor som står på huvudet för att man ska kunna ta bort jästfällningen som bildats under lagringen. Idag sker detta oftast maskinellt, men för några av de finaste champagnesorterna använder man fortfarande traditionellt hantverk.

När man tagit bort fällningen tillsätter man (oftast) lite mer socker innan man sätter på champagnekorken. (Det är mängden socker som man tillsätter nu som bestämmer om det blir en torr, halvtorr eller söt champagne.) Och sedan är champagnen färdig att avnjutas.

Och det är just vad man ska göra. Om man sparar champagnen för länge (mer än några år) försvinner nämligen bubblorna. Så har du en flaska champagne hemma? Inget att spara på! Öppna den och njut!

Och apropå att njuta; nu när färskpotatisen går till, varför inte passa på att göra en riktigt god potatissallad?

Elisabeths Potatissallad

1 kg Färskpotatis
1/2 Purjolök
1 msk Dijonsenap, osötad
1/2 msk Råsocker
1/2 dl Vit balsamvinäger, t ex Nonna Carlotta
1 dl smakrik Olivolja, t ex Antante

Koka potatisen och skiva den. Skiva purjolöken fint.
Blanda råsocker med senap och balsamvinäger.
Tillsätt olivoljan sakta under kraftig omrörning.
Varva potatis med purjolök och vänd ner såsen.
Låt stå några timmar, gärna över natten före servering.

 

Äntligen är sommaren här!

Som jag har längtat!  Först kom ljuset, och så, plötsligt, slog all grönska ut på en gång! Och fastän näsan och ögonen kliar och rösten låter som om jag suttit och druckit whisky hela natten, njuter jag i fulla drag. Men eftersom det tillfälligt har kommit lite moln, så passar jag på att äntligen komma till skott med den här bloggen.

Ja, bloggen, ja. Jag har aldrig bloggat tidigare, och vet egentligen inte hur man gör. Men jag tänkte mig att lägga in lite betraktelser från enköpingsbutiken och utanför den. Berätta om våra butiker som drivs av duktiga franchisetagare. Något fint foto, kanske? Och kanske något smarrigt recept? Vad tycker du? Kom gärna med tips! Du kan skriva meddelanden här på hemsidan eller på facebook, t ex.

Och så vill jag dela med mig av glädjen i att få arbeta med det som man älskar! Härligt att få arbeta i min mysiga butik, med riktigt goda och lyxiga delikatesser  och att få träffa alla underbara kunder. I förra veckan kom det in ett par för att köpa en delikatesskorg. Vi plockade ihop en massa gott och slog cellofan runt hela härligheten. Kunden berättade då att de kom från Stockholm och hade valt mellan att åka till Östermalmshallen eller till oss i Enköping. Och så valde de oss! Då är man inte lite stolt över butiken och sina medarbetare!

Men nog skrutet nu! Låt mig istället bidra med ett smarrigt recept. Nybakade scones passar perfekt till en solig söndagsfrukost. Och det går nästan lika fort att baka dem som att rosta bröd. (I alla fall om man har en sådan brödrost som jag har.) Receptet är lagom för två. Avnjut med en god ost (från Elisabeths naturligtvis), eller med marmelad och vispad grädde.

3 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1 tsk socker
1/2 tsk vaniljsocker
1 rågad tsk bakpulver
50 g smör
1 dl mjölk

Sätt ugnen på 225º. Blanda alla torra ingredienser. Hacka smöret och finfördela det i mjölblandningen (går enklast med händerna). Häll i mjölken och knåda snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen ca 2 cm tjockt.  Ta ut scones med mått eller ett glas.  Grädda i ca 12-15 min.